Uno Cygneaus flaggade för ett gemensamt seminarium för både män och kvinnor men böjde sig sedan för de regionala strävandena och slutresultatet blev Ekenäs och Nykarleby. Enligt Cederlöv höll han ändå fast vid att ”det var ett stort misstag att spjälka upp seminariet för att ta hänsyn till regionala intressen”.
En ständig regional dragkamp har präglat den finlandssvenska lärarutbildningens historia. När seminarierna lades ner var det dags för följande armbrytning. Vasa drog det längsta strået och 1974 flyttade lärarutbildningen dit.
Också då var det många om budet. I Ekenäs hoppades man att lärarutbildningen skulle få fortsätta där. Pargas var aktuellt i och med att där fanns ett tillräckligt stort svenskt elevunderlag för att grunda en övningsskola.
Det sägs att det var den kontroversielle och viljestarke österbottniske riksdagsledamoten Torsten Nordström som avgjorde dragkampen till Österbottens fördel. I en budgetproposition där man drog upp linjerna för den svenskspråkiga lärarutbildningen, lyckades han peta in en bisats som lydde “som placeras i Vasa.” Det kom att bli avgörande.
– Det fanns många motståndsmän, i huvudsak i i Helsingfors men också i Åbo. Starka krafter ville dra hela lärarutbildningen till Åbo för att geografiskt komma nära akademin. Det var starka spänningar som jag har känt av hela min tid, säger Sven-Erik Hansén.
På 2000-talet eskalerade motsättningarna och resulterade efter många om och men i att Helsingfors universitet startade en svensk klasslärarutbildning 2016.
Därmed har Svenskfinland med sitt befolkningsunderlag på ca 290.000 personer två lärarutbildningar. Det kan jämföras med att det går ca 700-800.000 personer per finskspråkig lärarutbildning.
