FSL-bloggen

 

Vad har Robinson Crusoe gemensamt med en arbetsmarknadsboss? Svar: Bägge väntar på Fredag.
Läget är öppet inom många sektorer, men speciellt kinkig är situationen gällande Metall och servicefacket PAM. Det handlar om inflytelserika förbund, som nödvändigtvis borde vara med i uppgörelsen om den skall vara någotsånär täckande.
Regeringen torde idag torsdag berätta om sina planer rörande bl.a. skattelättnader. Och i morgon fredag torde de beslutande organen i Metall och PAM ge sina slutliga svar rörande avtalet om stärkt konkurrenskraft. Fredagen torde bli en avgörande dag.
Inom OAJ:s domäner är situationen alltjämt öppen i fråga om de privata läroanstalterna jämte universiteten. Förhandlingarna med Bildningsarbetsgivarna fortsätter.

Processen kring avtalet om stärkt konkurrenskraft har varit snurrig. Jag har i notisform försökt fånga in de viktigaste turerna i avtalslångdansen här i nyhetsrutan intill, men uppgiften är minst sagt utmanande.

Arbetsmarknadsförhandlingar tenderar att dra ut på tiden och när det handlar om ett så här pass omfattande bygge går det lätt så att det blir förvecklingar. Så och denna gång.

Just nu verkar det som om det inte blir något centralt avtal, utan avtalskonstruktionen rinner ut i sanden. Eller så händer något, som ändrar bilden.

Servicefacket PAM har i alla fall bordlagt ärendet och tar ställning ånyo på fredag. PAM organiserar många deltidsarbetande och lågavlönade kvinnor ( och män för all del), så det är förståeligt att det inte är lätt att få till stånd en kompromiss om hur arbetstiden på årsnivå kunde förlängas.

Också inom andra sektorer är situationen öppen.

Deadline för förhandlingarna utlöpte i går och avsikten var att centralorganisationerna idag på eftermiddagen värderar hur pass täckande avtalet är. Grovt taget har man på förhand räknat med en täckning om ca 90 procent av arbetsmarknaden. Men vi är långt från detta informella mål.

OAJ har alltså förhandlat fram avtal för lejonparten av lärarna. Om avtalsbygget kraschar förfaller också dessa avtal.

Söndagen präglades av förhandlingar om kommunala sektorns avtal. Vissa framsteg nåddes, men det råder alltjämt oenighet om förlängningen av arbetstiden.

  • Enighet råder om att förlängningen inte verkställs genom att förkorta semestern. Förhandlingar pågår nu om andra alternativ, säger Risto Kangas, förhandlingsdirektör vid FOSU.

Nu dryftas alltså hur den årliga arbetstiden kunde förlängas med 24 timmar. Förhandlingarna återupptas idag måndag kl. 10.30.

Tågordningen är att man först eftersträvar ett allmänt kommunalt avtal, varefter förhandlarna tar sig an bl.a. lärarnas och läkarnas avtal.

Förhandlingsklimatet uppges vara sakligt och målet är alltjämt att nå resultat inom utsatt tid, alltså tisdagen den 31 maj.

Överlag har få förhandlingsresultat och avtal nåtts hittills, när man ser till hela arbetsmarknaden. Måndagen verkar bli verkligt livlig på förhandlingsfronten.

Offentliga sektorns anställda piskas ordentligt i dessa förhandlingar. Övriga anställda utsätts inte för otyget att beskära semesterpenningen med 30 procent under år 2017-19. Rent förhandlingstekniskt handlar denna åtgärd dock om ren matematik. Betydligt mera utmanande är operationen som går ut på att förlänga den årliga arbetstiden med 24 timmar. Inom en del sektorer har man redan kommit överens om att reducera antalet s.k. Pekkasdagar, medan andra sektorer har flyttat över operationen till lokal nivå. Inom den offentliga sektorn finns inga Pekkasdagar, så här gäller det att finna andra lösningar. Inom det kommunala området lär man dryfta arbetstidsbanker som en lösning. På detta sätt behöver man inte direkta reducera antalet semester- eller andra lediga dagar. Dock utgör det kommunala undervisningsområdet ett undantag. Det är svårt att applicera arbetstidsbanker på ett system, som huvudsakligen bygger på undervisningsskyldigheter. Alltså gäller det för förhandlarna att tänka kreativt och konstruera ett system, som passar den undervisande personalen. Förhandlarna lär mötas åter på söndag.
27
Maj 2016 09:54

Få avhopp

Carl-Erik Rusk

Förhandlingarna fortsätter och läget ser överlag rätt bra ut. En del förbund har godkänt uppgörelser som bl.a. Förlänger arbetstiden på årsnivå. De är för all del inte så många, men mera intressant är att avhoppen är väldigt få hittills. Allt verkar upplagt för ett livligt veckoslut vid förhandlingsborden. Deadline är alltså den 31 maj. Följande dag synar centralorganisationerna och regeringen hur pass täckande avtalet om stärkt konkurrenskraft är. En uppskattning är att största arbetsgivarcentralen EK nöjer sig med ca 90 procent. Det är en realistisk uppskattning. Tidigare och motsvarande rundor har visat att det är omöjligt att nå 100 procent. Läget verkar stabilt, men vi får dock räkna med en viss dramatik under de följande dagarna. För det handlar ju faktiskt om en smått historisk uppgörelse, där fackförbund förhandlar om direkta försämringar.

OAJ och Kommunarbetsgivarna KT söker aktivt lösningar, som bägge parterna kan godkänna.

– Syftet är att komma överens om hur man lämpligast ökar arbetstiden med de avtalade 24 timmarna. Vi har tillsammans med arbetsgivaren konstaterat vilka särdrag och arbetstidsbehov det finns inom undervisningssektorn och nu fortsätter arbetet, säger OAJ:s förhandlingsdirektör Petri Lindroos i en kommentar till OAJ:s hemsida den 19 maj.

Den privata undervisningssektorn har i stort sett samma utgångsläge som den kommunala sektorn.

Överallt på arbetsmarknaden pågår förhandlingar om hur kollektivavtalen anpassas till det som har överenskommits i det centrala avtalet om stärkt konkurrenskraft. Inom skogsbranschen och kemiindustrin har nåtts avtal, men dessa utgör dock endast en bråkdel av de sammanlagt ca 300 avtal som ska manglas fram.

Smärtpunkter är framförallt förlängningen av årsarbetstiden med 24 timmar jämte tillämpningen av en s.k. krisklausul.

– Krisklausulen åberopas för att undvika uppsägningar och permitteringar. I dylika fall kan man lokalt avtala om flexibilitet för en bestämd tid, men i första hand bör dock andra alternativ utredas, säger Lindroos.

– Målet är att nå resultat senast den 31 maj. Om det bara skulle gälla OAJ och FOSU, skulle jag vara en större tidsoptimist. Men avtal måste nås också vid många andra förhandlingsbord innan de centrala arbetsmarknadsorganisationerna kan konstatera att avtalet om stärkt konkurrenskraft har trätt i kraft. Och givetvis är det en tuff ansträngning även från vår sida att i tid förhandla fram avtal för alla OAJ-medlemmar, säger Lindroos.

Det lär finnas ca 300 kollektivavtal av olika slag, som ska stöpas om i enlighet med avtalet om stärkt konkurrenskraft. Deadline är satt till månadsskiftet maj-juni och den 1 juni är det tänkt att de centrala arbetsmarknadsorganisationerna jämte regeringen ska ge sitt omdöme om huruvida läget kan ses som tillräckligt täckande.

Men förhandlingarna har förlöpt trögt. Ingen bransch har önskat öppna spelet och från arbetstagarsidan har hörts knorr om att arbetsgivarnas intresse för förhandlingarna är synnerligen svalt.

I går (16 maj) nåddes emellertid det första resultatet. Det handlar om skogsbranschen och ca 3 500 arbetstagare, i första hand skogsarbetare.

Avtalet skapar tre nya arbetsdagar per år genom att man minskar de s.k. Pekkanen-dagarna. Hittills har det maximala antalet Pekkanen-dagar inom skogsbranschen varit 12,5 dagar.

Dessutom införs en krisklausul som gör att man tillfälligt kan flytta semestrar och flexa med lönerna. De får dock inte gå under den miniminivå som finns inskrivet i kollektivavtalet.

I princip borde de första resultaten från förhandlingarna om avtalet om stärkt konkurrenskraft redan vara klara. Men veterligen finns inga resultat än trots att deadline nalkas med fart. Avsikten är att man inom de olika branscherna omförhandlar de gällande avtalen senast den 31 maj, så att centralorganisationerna och regeringen kollar läget den 1 juni. Har man nått en tillräcklig täckning, så att det verkligen finns ett avtal om stärkt konkurrenskraft.

Det lär finnas ca 300 olika avtal, som skall justeras. Här är det inte fråga om hur lönepengar ska allokeras, utan avtalet om konkurrenskraften anger att år 2017 blir ett nollår.

Smäertpunkterna finns på annat håll. Då främst i fråga om utfästelsen om att den årliga arbetstiden förlängs med 24 timmar. Det är ingen lätt sak. Hur gör man t.ex. inom handeln, där en stor andel är deltids anställda.

Och hur genomför man detta för lärare, som följer avvikande arbetstidsarrangemang. Hur lyfta in 24 timmar i ett system, som bygger på undervisningsskyldighet per vecka?

Arbetsgivare och arbetstagare inom olika branscher har svårt att finna varandra. Mycket talar för att fristen för att nå avtal förlängs. Kanske till midsommar eller så flyttas rasket till hösten.

Förlängningen av den årliga arbetstiden är den största frågan i förhandlingarna mellan lärarfacket OAJ och Kommunarbetsgivarna KT när det gäller kommunala undervisningssektorns avtal UKTA. Hur förlänga arbetstiden med 24 timmar i året i ett system som bygger på veckousk?

Förhandlingarna, som förs i enlighet med det omfattande avtalet om stärkt konkurrenskraft, siktar på resultat i slutet av maj. Nya skrivningar om det lokala avtalsförfarandet ska också in i kommunala sektorns avtal.

Förhandlingsdirektör Petri Lindroos vid OAJ säger att UKTA inte får egna formuleringar om det lokala förfarandet, utan dessa förhandlingar äger rum i anslutning till det allmänna kommunala avtalet AKTA.

Inom den privata sektorn vill EK-anslutna Sivistystyönantajat att yrkeslärarna överförs direkt till årsarbetstid som en del av avtalet om stärkt konkurrenskraft. Övergången får inte leda till tilläggskostnader, anser man på arbetsgivarhåll.

OAJ har en annan syn. Lärarnas arbetstidssystem kan omöjligen ändras kostnadsneutralt. Arbetstidsmodellen hör inte ihop med avtalet om stärkt konkurrenskraft. Men OAJ är för all del beredd att förhandla om försök med årsarbetstid, säger Petri Lindroos.

Industrins parter i Sverige har fått ett nytt avtal som också är märket för svensk arbetsmarknad. Kostnadseffekten är 2,2 procent för perioden 1 april 2016 – 31 mars 2017. I Sverige är det industrin som anger normen för löneförhöjningar. Andra branscher förväntas följa märket.

Lärarförbunden nådde redan i slutet av fjolåret ett tvåårigt avtal med kommunala arbetsgivarna. För lärarna handlar det om ett sifferlöst avtal.

Voffor gör di på detta viset? Det handlar om ett strategiskt val av lärarfacken, som syftar till att uppvärdera lärarna på arbetsmarknaden. Också 2014 och 2015 var sifferlösa avtalsår för lärarna, som verkligen lyckades gå över märket.

År 2014 fick lärarna 4,3 procent och övrig arbetsmarknad 2,9 procent. År  2015 fick lärarna 3,7 procent och övrig arbetsmarknad 2,6 procent.

Sida 5 av 39