FSL-bloggen

 

Fusionen av FFC och STTK verkar gå i stöpet. En av påskyndarna, STTK-basen Antti Palola meddelade i går att han är besviken. Fusionen kommer uppenbarligen inte att genomföras i den planerade omfattningen.

En del STTK-förbund har dragit öronen åt sig och är inte längre intresserade av den nya påtänkta organisationen. Det här gäller bl.a. hälsovårdsfacket Tehy, vars ordförande Rauno Vesivalo i går uttalade att resultatet av sammanslagningen inte ser ut att bli det förbund man hoppades på. Vesipalo talade också om en partipolitisk dimension, som bl.a. tehyiterna upplever som främmande.

Det är knappast en hemlighet att inom Tehy pågår en livfull diskussion om detta. En del grupper sneglar mot Akava, som ju växer stadigt. Fysioterapeuterna kom tidigare till Akava och poliserna har också visat ett intresse för att ta steget ut från STTK.

Turbulensen kring samhällsfördraget, senare benämnt avtalet om stärkt konkurrenskraft, har minsann inte bidragit till att stärka solidariteten mellan olika fackförbund, som har tänkt sig att söka sig under den nya löntagarcentralens paraply.

Akava-anslutna lärarfacket OAJ och Läkarförbundet börjar få nog av de onödigt många turerna i långdansen kring avtalet om stärkt konkurrenskraft.

De två förbunden offentliggjorde i mitten av mars ett gemensamt ställningstagande, där man betonar att förhandlingsresultatet, som godkändes av Akava den 29 februari, uttryckligen är en helhet och inte en grund för ytterligare förhandlingar.

Många fackförbund har emellertid uppställt olika villkor för godkännandet av förhandlingsresultat och även öppnat för diskussioner om nödvändiga förtydliganden för att kunna godkänna avtalet.

OAJ och Läkarförbundet betonar att hela uppgörelsen är orättvis gentemot de offentligt anställda, vilkas semesterpenningar beskärs med 30 procent.

  • Vi är dock beredda att svälja detta med hänsyn till helheten. Men vi är inte beredda att acceptera nya lösningar som ytterligare försvagar den offentliga sektorns situation, säger ordförandena Olli Luukkainen ja Marjo Parkkila-Harju.

Lärarna och läkarna sätter hårt mot hårt. Förbunden är alltjämt positiva till ett framfödande av ett avtal om stärkt konkurrenskraft. Men förbunden anser också att det förslag till avtalshelhet, som OAJ och Läkarförbundet godkände den 29 februari, inte längre är in kraft om någon del av helheten ändras.

Arbetsmarknadens centrala organisationer har gett regeringen ett gemensamt svar om en framtida lönemodell för Finland. Svaret är vagt formulerad, men åtminstone finns det en ansats till en framtida finländsk modell.

Statsminister Juha Sipilä (C) är i alla fall rätt nöjd och har sagt att förslaget duger. En ny lönemodell, som är tänkt att användas som lathund för avtalsrörelsen hösten 2017, har nämnts som en lösning på det låsta arbetsmarknadsläget. Skisserna till en ny lönemodell är inte en del av avtalet om stärkt konkurrenskraft, utan snarare ett verktyg för framtida förhandlingar.

Nu väntas ett definitivt besked av regeringen om kommande skattelättnader. Ett sådant besked är tänkt att få också trilskande förbund, såsom handelsfacket PAM, med i de egentliga förhandlingarna om kollektivavtal.

10
mars 2016 09:58

I gång igen

Carl-Erik Rusk

Förhandlingarna är igång igen. Nu söker de centrala organisationerna en utväg ur den återvändsgränd, som arbetsmarknaden har hamnat i.

Helsingin sanomat omtalar idag att handelsfacket PAM:s nej till förhandlingsresultatet kan ses som ett olycksfall i arbetet. I själva verket kan episoden närmast ses som en opinionsyttring, som riktades mot PAM-ordföranden Ann Selin. Beslutet kom ju till efter en omröstning och Selin förespråkade ett godkännande.

Ho vet, kanske det är så? Åtminstone kom PAM:s agerande som en överraskning för de flesta aktörerna. FFC-basen Lauri Lyly är en av många som har berättat om detta.

Det som är klart är att traditionen är en annan inom FFC än inom Akava. I många FFC-förbund finns det öppet politiska grupper som kämpar om makten, medan detta är synnerligen sällsynt inom Akava-förbunden. Och när partipolitiken är med i spelet uppstår turbulens.

Optimistiska bedömare gör gällande att de centrala organisationerna når någon slags överenskommelse rörande t.ex. avtalsmekanismerna efter år 2017 inom kort. Denna överenskommelse kan sedan användas som verktyg i överläggningar med regeringen, som förhoppningsvis kunde ge klarare besked om kommande skattelättnader. Detta kunde i sin tur lösa upp en del avtalsknutar.

08
mars 2016 10:37

Villervalla

Carl-Erik Rusk

Situationen på arbetsmarknaden är synnerligen förbryllande. Ingen tycks veta vad som gäller och vem som bör ta initiativet till att reda upp härvan.

Ett avtal om stärkt konkurrenskraft finns, samtidigt som det inte finns. Akava och STTK har för sin del godkänt förhandlingsresultatet, medan situationen inom FFC är minst sagt oklar. Stora förbund har ställt sig på tvären och nu är det oklart hur och när de egentliga avtalsförhandlingarna kan komma igång.

EK har satt käppar i hjulet och anser att tiden inte är mogen för avtalsförhandlingar.

Hur komma ut ur detta? Statsminister Juha Sipilä har låtit förstå att en överenskommelse om den s.k. finländska modellen kunde lösa knuten. Det handlar alltså om en överenskommelse att man på arbetsmarknaden övergår från år 2018 till en lönebildningsmodell, där den konkurrensutsatta exportindustrin definierar nivån på löneförhöjningarna.

Hur kan detta lösa problemen rörande t.ex. servicefacket PAM:s negativa inställning till avtalet om stärkt konkurrenskraft? PAM är ju inte ett förbund, vars medlemmar i nämnvärd grad sysselsätts inom exportindustrin.

Svaret är att det handlar om ett kedjetänkande. Om den finländska modellen fås till stånd åstadkoms en större förutsägbarhet på arbetsmarknaden, vilket i sin tur leder till att regeringen kan ge klarare besked om kommande lättnader i inkomstbeskattningen. Och detta kan i sin tur användas som lockbete för att få bl.a. PAM att sluta upp bakom avtalet om stärkt konkurrenskraft.

07
mars 2016 14:43

Trollvinter

Carl-Erik Rusk

Det är snabba ryck på arbetsmarknaden. Spridda hurrarop hördes idag, då FFC-styrelsen godkände för sin del förhandlingsresultat. Men de tystnade snabbt, då EK genom sin boss Jyri Häkämies resolut satte käppar i avtalshjulen.

EK har meddelat att man inte inleder de egentliga avtalsförhandlingarna innan FFC har fått ordning på sina led. EK kräver större täckning för förhandlingsresultatet.

Dags för ett litet citat a la Mumin:

”Allt är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig.”

Too-ticki i Tove Janssons utmärkta historia Trollvinter.

Nu har man alltså på central nivå nått en överenskommelse om ramarna för olika avtal. Det lär finnas ca 300 arbets- och tjänstekollektivavtal och nu inleds i rödaste rappet förhandlingar om dessa.

Syftet är att implementera elementen i överenskommelsen om stärkt konkurrenskraft i avtalen på bransch- och förbundsnivå. Det gäller alltså bl.a. hur det lokala avtalsförfarandet främjas. I denna fråga enades parterna efter segslitna förhandlingar om att det lokala avtalsförfarandet definieras i avtalen. Arbetsgivarna skulle hellre ha sett att regeringen skulle ha skridit till lagstiftningsåtgärder i denna fråga.

Bl.a. anges i den centrala överenskommelsen att en krisklausul ska utformas för sådana situationer då en arbetsgivare drabbas av särskilt svåra ekonomiska utmaningar, som kunde leda till att personalen minskas. Syftet med klausulen är att trygga arbetsgivarens verksamhet samt arbetsplatserna genom att anpassa anställningsvillkoren.

Vidare anges att verksamhetsförutsättningarna för förtroendemän utvecklas, så att dessa bättre motsvarar de möjligheter som det lokala avtalsförfarandet medför.

Avtalsprocessen bör vara slutförd i slutet av maj

Akava gläds över FFC-styrelsens beslut om att för sin del godkänna avtalet om stärkt konkurrenskraft. Akava är också beredd att delta i beredning av den finländska modellen för lönebildning. Alltså att exportindustrin definierar en lönenorm, som andra följer.

Dock bör man också beakta hemmamarknadens och den offentliga sektorn avvikande utgångspunkter i beredningen av modellen, antecknar Akava.

-        Följande skede är oerhört viktigt, så att konkurrenskraftsavtalet kan implementeras i arbets- och tjänstekollektivavtalen, säger Akava-ordförande Sture Fjäder.

07
mars 2016 12:12

FFC sade ja

Carl-Erik Rusk

Fackcentralen FFC godkände idag den 7 mars preliminärt förhandlingsresultatet om avtalet om stärkt konkurrenskraft och för det till tillämpningsförhandlingar på förbundsnivå. De fyra andra parterna, alltså Finlands näringsliv EK, Kommunarbetsgivarna KT samt löntagarcentralerna Akava och STTK har tidigare uttalat ett ja.

Beslutet om att föra avtalet till förhandlingar mellan arbetstagar- och arbetsgivarförbund tillkom i FFC efter en omröstning, som slöt 14–5. En styrelseledamot röstade blankt.

Statsminister Juha Sipilä deltog i överläggningarna i FFC-styrelsen och stod till tjänst med bl.a. preciserade synpunkter på regeringens framtida agerande.

FFC förutsätter att regeringen agerar i enlighet med konkurrenskraftsavtalet. Regeringen bör avstå från de aviserade nedskärningarna på en och en halv miljard euro och genomföra de lättnader i inkomstskatten, som har aviserats.

Löntagar- och arbetsgivarförbunden förhandlar om hur konkurrenskraftsavtalet ska tillämpas i kollektivavtalen före utgången av maj.

De centrala organisationerna möts i juni för att värdera hur pass täckande avtalet om stärkt konkurrenskraft är.

Regeringen jublade för tidigt. Avtalet om stärkt konkurrenskraft är inte i hamn. FFC:s styrelse ska idag ta ställning till avtalet, men det är en öppen fråga hur det går. En del medlemsförbund, bl.a. handelsfacket PAM, har tackat nej, medan andra, bl.a. Metall, har uttalat ett ja med förbehåll.

Statsminister Juha Sipilä torde delta i överläggningarna på FFC-mötet idag. Sipilä har redan meddelat att de omtalade tvångslagarna är skrinlagda för gott, men han håller dörren öppen för andra obehagliga åtgärder om avtalet om stärkt konkurrenskraft går på grund.

Hur går det idag? Tja, svårt att bedöma. Men personligen tror jag på en överenskommelse. Kanske inte idag, men efter fortsatta överläggningar. Mycket är på spel. Om avtalet kraschar, så står vi inför en synnerligen dramatisk höst på arbetsmarknaden och överlag i samhället.

Sida 6 av 39