Då den nya regeringen tillträdde fick vi ta del av många positiva saker ur ett utbildningsperspektiv som var inskrivna i regeringsprogrammet. Ett kunnigt Finland är en del av rubriken till programmet, och den skrivningen kan vi med stor tillfredställelse ta till oss. Nu gäller det bara för regeringen att leverera och se till att detta inte bara blir tomma ord.

Vi kunde dock skönja en del orosmoln då finansministeriet kom ut med huvudlinjerna i sitt budgetförslag – en hel del önskvärt hade skalats bort. Här gäller det att påverka för att få regeringen att börja satsa på utbildningen och inte lämna allt till slutet av regeringsperioden.

 

Den ur ett finlandssvenskt perspektiv viktigaste skrivningen lyder: ”Den svenskspråkiga utbildningens särdrag, utmaningar och utvecklingsbehov ska utredas på ett övergripande sätt och ett långsiktigt åtgärdsprogram utarbetas i syfte att trygga jämlikheten.”

Då jag tänker på den diskussion vi fört inom lärarförbundet finns det många saker som vi kan plocka fram och som borde utredas.

FSL har i många år deltagit i debatten kring lärartillgång. Här har många olika argument förts fram, utan att de som deltagit i debatten haft en heltäckande statistik att tillgå. Vi behöver en tillförlitlig statistik och att för att upprätthålla den är det naturligt att det sker via ett nationellt lärarregister.

Vi vet att trestegsstödet inte fungerar. Vi har ända sedan lagen infördes sagt att lagens skrivning inte verkställs i vår skola. Ur ett finlandssvenskt perspektiv finns det all orsak att se på skillnaderna idag eftersom det fanns stora skillnader i hur specialundervisningen genomfördes i förhållande till den finska skolan redan då lagen infördes. Samtidigt borde vi se över hur stor möjlighet vi har till specialiseringar så som musik- eller idrottsklasser i både den grundläggande utbildningen och gymnasiet.

Gymnasiet bör utredas ur en tillgänglighetssynvinkel, men även så att lärarnas förutsättningar till jämlik undervisning granskas ur ett läromedelsperspektiv.

Vi får heller inte glömma det som finns sagt i regeringsprogrammet om den förlängda läroplikten. Det bör bli en process där experter hörs och inte enbart ett politiskt beslut där pengar styr.

Nu är det viktigt för regeringen att våga lyssna på dem som sysslar med utbildning i vardagen.

Slutligen vill jag uppmana till en bred diskussion för att vaska fram och förädla tankar kring särdragen för den finlandssvenska skolan. Det behövs olika åsikter som ska formas i tydliga mål för att ge jämlika villkor för den svenskspråkiga utbildningen. Åtgärdsprogrammet ska självfallet även beakta lärarna och rektorerna och ge dem möjlighet att leverera.