Den medborgarundersökning som Taloustutkimus gjort på uppdrag av OAJ, pekar på något centralt i en tid av oro. Två av tre upplever osäkerhet kring framtiden för barn och unga, men samtidigt har 77 procent ett starkt förtroende för att skolan kan skapa en bättre framtid. Det här är ett viktigt besked. Det är inte utbildningssystemet som felar, tvärtom framstår snarare som vår guldklimp – en källa till trygghet, stabilitet och framtidstro. Det är något vi måste värna om och bära med oss i framtidsbygget. Problemen uppstår uppenbarligen någon annanstans.
Med det som bakgrund väcker undervisningsministerns initiativ om ett försök med helhetsskoldag både intresse och frågor. Tanken att anpassa skolskjutsar till hobbyverksamhet som integreras i skoldagen kan minska barnrallyt och skapa trygghet och lugnare kvällar för både barn och familjer. Ambitionen att stärka barns och ungas välbefinnande är god och angelägen.
Frågorna som uppstår är dock i det här skedet många. Ska klubbar och hobbyverksamhet vara obligatoriska? Var finns de ändamålsenliga lokaler som dagtid står tomma för det här ändamålet? Hur säkerställs likvärdighet så att alla barn, oberoende av bostadsort och kommunens ekonomi, får samma möjligheter?
En helhetsskoldag är inte gratis och i ett läge där kommunernas ekonomi försvagats är de resurserna obefintliga. Risken att pengarna tas från den redan allt för lilla utbildningskakan är uppenbara.
Och vad förväntar man sig av den tredje sektorn här – är det rimligt att lägga ett långsiktigt ansvar för barns välmående på tillfälliga projekt och frivilliga krafter vars statliga stöd och uppskattning redan körts i botten?
Helhetsskoldagen kan bli ett stöd för familjer och bidra till minskad polarisering. Men utan tydligt innehåll, statlig finansiering och ansvarsfördelning riskerar den att bli just det: en punktinsats, ett litet plåster på ett stort sår som blöder.
Inger Damlin, förbundsordförande
