Under mina snart 30 år i arbetslivet har jag varit sjukledig högst 10 dagar. Längsta sjukledigheten var nog då jag föll, bröt några revben och punkterade lungan. Då tog det ungefär en vecka innan jag kunde vara i klassrummet igen. Säkert har jag goda gener, haft tur och gått lite krasslig till jobbet någon gång. Jag har ändå svårt att tro att jag är unik.
I sitt regeringsprogram har regeringen Orpo listat en del åtgärder vilka regeringspartierna anser stöda ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft. Här nämns bland annat begränsningar i strejkrätten och även en påföljdsavgift för en arbetstagare som deltagit i en olaglig strejk. Begränsningen av strejkrätten skulle gälla politiska strejker och stödstrejker. Regeringen vill begränsa den politiska strejken (en laglig strejk som driver politiska eller samhälleliga mål och inte i första hand förbättringar i anställningsförhållande/kollektivavtal) till högst ett dygn och man hänvisar till nordisk praxis. Enligt rättsvetare som Helsingin Sanomat talat med och som även hörts i samband med lagberedningen, finns begränsningen på ett dygn inte stadgat i de övriga nordiska länderna, det som gäller i dessa länder är rättspraxis.
På klarspråk handlar det väl om att regeringen vill hålla hjulen rullande i hamnarna.
Regeringen ser också ett problem i stödstrejker och vill begränsa dessa. Enligt regeringsprogrammet ska som lagliga sympatiåtgärder betraktas sådana åtgärder som är skäliga i förhållande till målen och vars verkningar endast drabbar parterna i arbetstvisten. På klarspråk handlar det väl om att regeringen vill hålla hjulen rullande i hamnarna.
Regeringen vill också begränsa bland annat den lägre avlönade, kvinnodominerade undervisningssektorn från att avtala om högre löneförhöjningar än den mansdominerade, högre avlönade exportindustrin. Det här vill man göra genom att ändra lagen om medling i arbetstvister så att ett förlikningsförslag från riksförlikningsmannen eller en förlikningsnämnd inte kan överskrida den allmänna linjen.
I Sverige finns ett lite motsvarande system men med möjlighet att gå över det så kallade märket. För lärarnas del har det lett till att man inte avtalat om löneförhöjningar utan man kommit överens om det lokalt. I och med lärarbristen har arbetsgivarna då fått konkurrera om lärarna genom att höja lönerna över den allmänna linjen. Man har med andra ord fått in löneglidningar också för lärarnas del. Kanske något att hålla i minne då det kommer till lärarna inom småbarnspedagogik. Eller varför inte lärare i matematik, fysik och kemi bara för att nämna några.
Under rubriken Underröjande av hinder för sysselsättningen (sic!) hittas förslag om att förkorta tiden för meddelande om permittering till sju dagar. Det här kan tillämpas även om man avtalat annorlunda i kollektivavtal. Värt att nämna här att arbetsgivaren, enligt det rådande kommunala avtalet, ska ge ett meddelande om permittering minst en månad på förhand. Tid för meddelande om permittering handlar alltså om att den anställda ska få veta om det datum då permitteringen inleds för hans/hennes del minst så länge på förhand. Arbetsgivaren betalar lön under tiden för meddelande om permittering och om det finns arbete utför den anställda sitt arbete.
Den bild jag får är att arbetstagaren är en utgiftspost som man lätt ska kunna permitteras eller säga upp - inte en tillgång som man ska tävla om.
Under samma rubrik hittar vi ytterligare förslaget om att ändra lönen för sjukdomstiden så att den första sjukfrånvarodagen skulle vara oavlönad om inte något annat avtalats i kollektivavtal. Enligt förslaget ska självriskdagen inte tillämpas om sjukfrånvaron varar fem dygn eller längre eller som sjukfrånvaron beror på olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom.
Hurdan människobild målar regeringsprogrammet upp? Hurdan är arbetstagaren i regeringens ögon? Den bild jag får är att arbetstagaren är en utgiftspost som man lätt ska kunna permitteras eller säga upp - inte en tillgång som man ska tävla om. De som är i arbetsför ålder är lata och söker inte jobb om man inte skär i arbetslöshetsdagpenningen. Åtgärdsförslagen andas inte att arbetet i sig skulle vara givande och ge mening i livet. Sjukfrånvaron då, visst, en del missbrukar antagligen möjligheten till sjukfrånvaro. Kommer man åt problemet genom att göra den första sjukledighetsdagen oavlönad eller borde man hjälpa arbetsgivarna med att reda ut varför en arbetstagare är borta en dag nu och då.
Det är exceptionella åtgärder regeringen har för avsikt att driva igenom. Senast en regering ville gå åt arbetstagarna så hårt var under regeringen Sipiläs tid. Att regeringen för lagförslaget om begränsning av strejkrätten till riksdagen först, innan man tar itu med de andra arbetsmarknadsfrågorna, berättar ganska mycket om inställningen till arbetstagarna.
Det blåser snåla höstvindar inom arbetsmarknadspolitiken denna höst.
Både akademikernas fackcentral AKAVA och OAJ och därmed också FSL kommer att vara i aktiva i de här frågorna, till exempel genom kontakt med beslutsfattarna. Målsättningen är att genom förhandlingar nå resultat men en beredskap till arbetskonfliktåtgärder höjs samtidigt.
Pocke Wikström, förbundssekreterare