Vad står högst på din önskelista?

Som du förhoppningsvis känner till så stundar avtalsförhandlingar på nästa års sida. Under hösten har både FSL och OAJ strävat efter att engagera medlemmarna i arbetet med att forma målsättningar och prioriteringar inför förhandlingarna. Vi har ordnat medlemskvällar, diskuterat på fältet i samband med besök och så hade vi en enkät på intran som alla medlemmar kunde besvara under november. I den här bloggtexten tänkte jag diskutera just förhandlingsmålsättningarna för allmänbildande lärare och utmaningen i att prioritera mellan olika målsättningar utgående från hur svaren ser ut i FSL:s enkät inför avtalsrundan.

I förra veckan offentliggjorde OAJ att styrelsen slagit fast att man i de kommande förhandlingarna eftersträvar ett flerårigt löneprogram. Detta är alltså en prioriterad målsättning för lärarfacket. I FSL:s enkät svarar 42 procent att man borde prioritera minskad bunden arbetstid, alltså till exempel mindre undervisning, framom löneförhöjningar. Men här bör vi då notera att majoriteten på 58 procent inte anser att en sådan förhandlingsmålsättning ska prioriteras, man kan alltså anta att den här 58 procenten anser att löneförhöjningar är viktigare. I den här väldigt grundläggande frågan har vi alltså idag en ganska splittrad medlemskår.

Följdfrågan blir också om vi kommer åt problemet med arbetsmängden med en sänkning med en timme?

Min magkänsla säger att usk-frågan åter har diskuterats mera under de senaste två-tre åren och helt klart är att den ökade stressen och minskade hanterbarheten av den totala arbetsmängden åter har kastat ljuset på undervisningsskyldigheterna. Att sänka klasslärarnas usk med en timme kostar 1,4 procent av bilagans totala lönesumma, motsvarande kostnad för ämneslärarna i grundskolan är 1,3 procent. Följdfrågan blir också om vi kommer åt problemet med arbetsmängden med en sänkning med en timme? Och sänker vi med en timme för alla så har vi ännu inte åtgärdat skillnaderna på något sätt, om det är orsaken till att man vill ändra på usken. Att sänka med två timmar blir dubbelt så dyrt och är väl ändå i ärlighetens namn en smått utopistisk målsättning för en avtalsrunda, samtidigt innebär det en lönesänkning då inflationen äter upp lönen underifrån när alla pengar satts på att minska mängden undervisning.

Personligen hör jag till dem som också irriterar mig på usken av olika anledningar, men ombudsmannen i mig blir ibland inte klok på om det är vettigt att gå inför att åtgärda den eller om det vore klokast att börja från ett rent bord med något nytt.

Årsarbetstid då kanske, en möjlighet att ändra och göra om från grunden? Nej säger medlemskåren (78 procent) i vår enkät. Årsarbetstid verkar fortfarande vara ett begrepp och system som inte växer i popularitet bland medlemmarna. Personligen hör jag till dem som också irriterar mig på usken av olika anledningar, men ombudsmannen i mig blir ibland inte klok på om det är vettigt att gå inför att åtgärda den eller om det vore klokast att börja från ett rent bord med något nytt.

Frågor som en överväldigande majoritet understöder i FSL-enkäten är bland annat införandet av ett mentorsprogram (85 procent) och att kunna byta undervisning mot annat arbete tilltalar 83 procent av respondenterna. De lokala justeringspotterna gillas tydligen inte alls, då 92,5 procent anser att allmänna förhöjningar är att föredra. Det sistnämnda är tämligen intressant då jag kan tycka att man i flertalet kommuner använt de lokala justeringspotterna någorlunda lyckat. Lön för klassföreståndare i åk 1–5, utjämning av lönen mellan de två dyrortsklasserna, VAS-tillägg vid en viss mängd elever inom trestegsstödet för att nämna några lösningar som lokalt korrigerat sådana orättvisor som man ännu inte har avtalat om i de centrala förhandlingarna - trots att exemplen till viss del lär återfinnas i den gedigna samling av målsättningar som finns.

Lika lön för alla lärare inom den grundläggande utbildningen ligger högst på listan för flest (31 procent). Men det betyder fortfarande att 69 procent av medlemmarna skulle åtgärda en annan avtalsfråga först.

När det gäller att prioritera och rangordna vilken avtalsfråga som borde åtgärdas först blir det jämn fördelning och utmanande att urskilja tydliga “vinnare”. Lika lön för alla lärare inom den grundläggande utbildningen ligger högst på listan för flest (31 procent). Men det betyder fortfarande att 69 procent av medlemmarna skulle åtgärda en annan avtalsfråga först. 17 procent prioriterar uppgörande av individuella läroplaner och 16 procent införandet av årsbundna tillägg efter 25 och 30 års tjänstgöring. Helt klart är att om du frågar tio lärare om vad som borde åtgärdas först får du flera olika svar.

Det vore säkerligen enklare att inför förhandlingarna navigera bland stora målsättningar och tydliga linjedragningar som en majoritet av medlemskåren står bakom. Löneförhöjningar blir därför ofta enklast att forma till en målsättning, eftersom alla på något sätt kan ställa sig bakom målsättningen att höja lönerna. Men lärarnas något spretiga lönesystem skapar följaktligen också större och mindre målsättningar som inte alla kan lösas på en runda. Men om vi ser tio år bakåt är jag övertygad om att vi kan enas om att flera förbättringar åstadkommits, och därför tror jag att vi om tio år också har kunnat åtgärdat några orättvisor till. Men huruvida något gjorts åt usken eller arbetstiden låter jag vara osagt, kunde vi enas om målsättningen först?

Jens Mattfolk signatur