Lärarna i grundskolor och gymnasium i Finland strejkar för första gången sedan 1984. I den här bloggserien försöker FSL beskriva de problem och utmaningar kring lärarnas arbetstid och lön som lett fram till den här strejken. Den första delen fokuserar på lärarnas arbetstid. Dela och diskutera gärna innehållet på sociala medier!
Del 1: Lärarnas arbetstid
Texten handlar om lärare med undervisningsskyldighet i grundskola och gymnasium.
Lärarnas reglerade arbetstid består egentligen av tre delar: undervisning, samplanering och fortbildning. Utöver den reglerade arbetstiden tillkommer förstås arbete med planering cch så kallat efterarbete. Antalet elevarbetsdagar är 190 per läsår och antalet fortbildningsdagar är tre till antalet.
Lärarna har en undervisningsskyldighet i grundskolan från 18 till 24 timmar undervisning per vecka för att få en full grundlön. Undervisningsskyldigheten motsvarar alltså 100% arbete. Många lärare upplever undervisningsskyldigheterna som orättvisa och ursprunget till deras storlek är bortglömt sedan länge och motiveringar till dem finns inte att hitta. Lärarfacket vill förhandla ner de högsta undervisningsskyldigheterna och utveckla arbetstidssystemet, men arbetsgivarna vill inte ens förhandla om den saken.
Samplaneringstiden räcker inte till
Samplaneringstiden är bestämd på årsnivå till 120 timmar per år i grundskolan och är därmed ungefär 3 timmar per vecka. Arbetsgivaren ansvarar för och bestämmer över samplaneringstiden. I korthet innebär samplanering att utveckla skolan och undervisningen, genomföra projekt, delta i lärarmöten och teammöten och största delen av kontakten med hemmen sker inom ramen för samplaneringen. Hit hör också intern kommunikation samt kontakt med andra myndigheter eller sakkunniga.
Den här delen av arbetstiden överskrids ofta på årsnivå på grund av en stor mängd möten med elevvårdspersonal, kolleger och olika team. Läraren kan inte välja bort att kommunicera med hemmen eller till exempel sluta läsa intern kommunikation som också hör till samplaneringen.
Samplaneringstiden har ett tak på årsnivå, men i praktiken händer inget om den överskrids, och ingen extra lön betalas ut. Till exempel för speciallärarna som deltar i massor av möten som gäller stödet till enskilda elever räcker samplaneringstiden inte till och arbetstiden överskrids ofta utan att mer lön betalas ut. Lärarfacket eftersträvar avtal som ger klarare ramar för arbetstiden för att skydda lärarnas arbetsvälbefinnande.
Lärarna måste enligt lag planera undervisningen och även sköta efterarbete och bedömning. Planeringsarbetet finns inte alls i kollektivavtalet och det finns ingen avtalad arbetsmängd för uppgiften. Läraren har själv rätt att välja tid och plats för den här delen av arbetet, vilket är en positiv faktor. Problem uppstår om alltför mycket möten, dokumentation samt annat administrativt arbete vars nödvändighet kunde diskuteras tar tid från planeringen som många lärare tycker om. Och för den del av lärarna som inte lyckas sätta gränser för sitt arbete riskerar arbetsmängden bli för stor då det inte finns något tak för arbetstiden per vecka. 29 procent av FSL:s medlemmar planerar ett branschbyte, därför måste lärarfacket agera nu.
Eleven har rätt till stöd enligt lagen men läraren får inte mera planeringstid eller mindre undervisning oavsett hur stor en grupp är eller hur många elever som behöver särskilda lösningar. I högstadierna är en stor del av lärarna också ålagda att fungera som klassföreståndare. Det intressanta med uppgiften, som blir allt mer impopulär att ta emot, är att ersättningen är fastställd i avtalet, men arbetstiden i princip obegränsad. Om du för uppgiften tvingas arbeta 1 eller 5 timmar per vecka påverkar alltså ingenting, inget annat arbete tas bort och ingen högre ersättning betalas ut.
Usk-systemets svaghet är uppenbar
Avslutningsvis kan konstateras att lärarnas arbetstidssystem är unikt och skiljer sig markant från de “vanliga” arbetstidssystemen i Finland. Systemet med undervisningsskyldighet har både styrkor och svagheter.
Vi ska vara glada för systemets styrkor, till exempel att en lärare kan göra valet att åka hem efter dagens lektioner för att återhämta sig och arbeta mera senare under dagen eller en annan dag. Usk-systemets svaghet är uppenbar. Det fokuserar enbart på undervisning som grund för lön. Systemet är inte byggt för att hantera dagens skola och alla de uppgifter som kommit till. Uppgifter som till exempel samarbete med sociala myndigheter, familjer, kurator och psykolog, samt dagens projektsamhälle och projektrumba fungerar inte alls i förhållande till usk-systemet.
Samhällets krav på dokumentation har ökat, på gott och på ont. I och med trestegsstödet och flertalet planer ökar också kravet på att kunna visa vad skolan och läraren har gjort. Samhället, skolan och eleverna som går i den var inte desamma när usk-systemet skapades. Nu håller det på att bli en belastning för lärarna. Men det måste gå att anpassa till dagens skola, eller hur? Det är väl ett rimligt krav?
