I april-maj genomförde FSL en undersökning om hur samplaneringstiden använts och räckt till under läsåret 2022–2023. Samplaneringen är en avtalad del av arbetstiden för lärare med undervisningsskyldighet i grundskolor och gymnasier. Tyvärr kan man väl säga, så stärker resultaten vår bild av att samplaneringstiden ofta inte räcker till och att det i den här delen av lärarnas arbetstidssystem finns problem.
Bland dem som överskrider sin samplaneringstid återkommer kommentaren att "jobbet måste göras".
Om vi börjar i den positiva ändan, 79 procent av respondenterna säger att de kan diskutera användningen av samplaneringstiden med sin förman. Det finns alltså ofta en dialog. Däremot finns det sällan tillräcklig med redskap när gränsen närmar sig eller överskrids. Det finns ju uppgifter som måste göras skriver många i de öppna svaren. Allt för ofta tvingas man alltså tillsammans med förmannen konstatera att det finns lite eller ingenting att göra. Därför är det ännu viktigare att fundera över ett annat resultat i undersökningen. Endast 49 procent diskuterar samplaneringstidens användning inför läsåret, 66 procent av lärarna uppger att de planerar den inför läsåret. Det finns säkert skolor där behovet av diskussion är lägre, där kollegiet upplever att det finns en bra balans och att samplaneringstiden räcker till. Men undersökningen visar nog på ett behov av att inte lämna bort planeringen, mera diskussion om hur arbetstiden används och vad man satsar tiden på.
Bland dem som överskrider sin samplaneringstid återkommer kommentaren att "jobbet måste göras". Det är sant, till viss del. Lärare, skolan och rektorn har en skyldighet att beakta bland annat det som stiftats i lag. Utbildningen ska genomföras i samarbete med hemmen, eleverna och studerandena har rätt till stöd och en trygg skolgång. Arbete som hänför sig till det här kan alltså med goda skäl anses vara skyldigheter som måste utföras.
Behöver alla familjer lika långt samtal? Hur långa tider lägger du ut?
Men hur kan du som lärare göra för att åtminstone försöka hålla dig till din samplaneringsgräns? Om du får 10 timmar samplanering för lärandesamtal, då måste du också planera och genomföra dem på den tiden. Behöver alla familjer lika långt samtal? Hur långa tider lägger du ut? Samma jämförelse går att göra med andra uppgifter inom samplaneringen. Det är en balansgång som också gränsar till lärarnas etik och moral i sitt yrke. Den eviga frågan om hur mycket man kan tumma på sin egen ork och hälsa för elevens bästa.
Vad kunde då göras åt samplaneringen? FSL har länge stött och uppmuntrat lärarna att hålla sig till den avtalade samplaneringstiden. Vi har informerat rektorerna. Men utvecklingen fortsätter i en riktning där fler överskrider samplaneringstiden. Säkerligen går det att göra kopplingar till samhällsutvecklingen och skolans roll i den. Ett ökat behov av stöd, ett ökat behov av kontakt med hemmen, elevers och studerandes mående, press från vårdnadshavare och så vidare - alla dessa leder på något plan till ett ökande behov av arbete som faller inom ramen för samplanering.
Avtalet känner inte till ett pris på en timme samplanering, något som FSL:s ledamöter i OAJ:s fullmäktige för något år sedan poängterade. Avsaknaden av lön för en samplaneringstimme innebär att om en lärare missar till exempel ett lärarmöte så kan lön inte dras bort. Men kanske det inte skulle vara ett problem om man kunde få lön för fler timmar än 120? Det kunde vara ett sätt att höja lönerna och få betalt för det jobb som de facto görs ändå. Kanske en lärare kunde få lön för 100 timmar och en annan för 140 timmar om behoven av samplaneringstid är olika? Eller så någon form av årsarbetstid där allt arbete synliggörs.
Lärare har en hög arbetsmoral och många kommer att fortsätta utföra sitt arbete, trots att samplaneringstiden överskrids.
Till sist kan vi konstatera att avtalet har ett tak men att det för många lärare i Finland inte räcker till. Lärare har en hög arbetsmoral och många kommer att fortsätta utföra sitt arbete, trots att samplaneringstiden överskrids. Därför måste man på kollegial nivå våga föra diskussioner om att prioritera och stryka arbetsuppgifter, våga vara flexibla samt se till att planeringen ger en reell möjlighet för att samplaneringstiden ska räcka till genom att minska på bundna möten.
En sund gemensam strävan efter att lärarna ska klara sig med den arbetstid som finns för samplaneringen kan också kan leda till bra saker, som till exempel mera tid för planering av undervisning och kanske mera energi till andra uppgifter och förstås till eleverna.
Tyckte du att rubriken var provocerande? Det var kanske meningen, men de facto så är det bara upp till gränsen som samplaneringen är betald.