Nyligen landade propositionen om hur vi genom förnyad lagstiftning ska kunna begränsa användningen av mobiltelefoner i grundskolan. Det är alltså lagen om grundläggande utbildning som ska revideras. Det som kanske gick obemärkt förbi för någon var att det i samma proposition föreslås utökade befogenheter för regionförvaltningsverket att på eget initiativ granska grundskolan. Som bekant har RFV också tidigare varit den myndighet som haft rätt att granska men då på basen av ett klagomål. Ändringen nu är alltså den att RFV kan granska på eget initiativ.
Ur ett lärarfackligt perspektiv kan vi konstatera att förändringen är välkommen. Till exempel har kombinationen av bristfälliga resurser och en större andel elever i behov av olika former av stöd, länge skapat en diskussion om huruvida elever får det stöd som de behöver och har rätt till? Stödsystemet stöps som bekant om nästa år och de här två lagförändringarna ger lätt tanken att RFV kan komma att granska hur stödreformen landar på utbildningsanordnarnivå framöver. Ges de resurser som lagen kräver och används de rätt?
Pedagogisk frihet råder och alla vägar i klassrummet kan leda till Rom.
Även bra lagstiftning är förgäves om den inte följs. I en undersökning presenterad av NCU uppgav ungefär hälften av lärarna att man i skolan inte förmår ge särskilt stöd enligt elevens behov. Nu får vi hoppas på en förbättring av den här helheten, även om RFV:s finansiering inte ser ut att öka.
Det är förståeligt att lagförändringen föder en viss rädsla för att man som lärare ska bli föremål för granskning, ska de granska min undervisning nu? Men just den typen av granskning har bland annat kritiserats i Sverige, eftersom den inte höjer kvaliteten i skolan utan skapar mest oro, och det är inte andemeningen i lagförslaget. Vi har länge haft en bred samhällskonsensus i Finland om att lärarkårens kunnande och professionalitet är en avgörande faktor för Finlands skola och tidigare Pisa-under. Pedagogisk frihet råder och alla vägar i klassrummet kan leda till Rom.
Vi ser RFV:s utökade befogenheter som en möjlighet att synliggöra och åtgärda brister i systemet och granska huruvida utbildningsanordnarnas sätt att ordna utbildning ger verkliga förutsättningar att nå målen i läroplanen. Målet bör vara bättre förutsättningar för lärarna och en bättre lärmiljö som helhet för eleverna, vilket vi som intressebevakare givetvis följer upp att förverkligas.
Jens Mattfolk, ombudsman
